Allmänt om Alger:

Algerna i världens hav och sjöar står för en väsentlig del av syreproduktionen på jorden. Men algerna besitter också andra livsviktiga egenskaper. De är rika på vitaminer, mineraler och andra näringsämnen varav vissa annars bara återfinns i kött.

De flesta av oss har en varierad kost - frukt, grönsaker, kött, fisk, spannmålsprodukter.

Dessa är traditionella livsmedel och källor av näringsämnen som vi alla kan identifiera oss med. Även när man tittar på livsmedelspyramiden, ser man inte ofta encelliga organismer som något som ska ingå i kosten. Men när man tittar på vad algerna kan erbjuda i form av näringsämnen, då finns det goda skäl att ge dem vår uppmärksamhet.

Den vanligaste formen av algprodukter på marknaden är kosttillskott i tablettform och kapslar. Algkosttillskott innehåller protein, kolhydrater, karotenoider, aminosyror, vitaminer och spårämnen och är lättsmälta.

Naturrena alger, norra ishavets naturliga mirakelmedel:

Alg-Börjes algtabletter:

Består av knöltång (Ascophyllum nodosum) skördade i det än så länge opåverkade havet utanför Islands nordvästra kust, samt Spirulina växtplankton. Knöltången innehåller ca 100 st olika mineraler och spårämnen, ett tjugotal olika aminosyror, riklig mängd av Omega-3 fetterna, samtliga vitaminer mm. Fortfarande i naturlig balans, som är så viktig för att människokroppen skall kunna tillgodogöra sig dessa ämnen.

Algerna innehåller två till tre procent kalk – denna mängd är oftast för liten för att täcka kroppens behov. Med att kompletteras algerna med kalktabletter ökas kroppens förmåga att tillgodogöra sig alla de näringsämnen algerna innehåller.

De fyra viktiga punkterna som kännetecknar makroalgerna:

Alla mineraler och spårämnen finns. Alla tydligen lika viktiga. Däri ingår den för sköldkörteln så nödvändiga:

• Halogengruppen jod, klor, fluor och brom.
• Alginsyran, ett kolhydrat, har enligt forskarrön och våra erfarenheter, förmåga att plocka upp gifter i form av oönskade tungmetaller, som sedan förs ut med kroppens slagg.
• Antibiotiska egenskaper i naturlig form.

Historisk översikt:

Människors konsumtionen av alger går så långt tillbaka som Aztekernas storhetstid i Sydamerika. Det finns goda bevis för att den första spanska upptäcktsresanden observerade Aztekerna skörda blågröna alger från sötvatten sjöar.

I årtusenden har människan använt alger, lika självklart som man plockat vilda växter på land. För befolkningen nära kuster har de varit och är, framför allt i dem asiatiska länderna, fortfarande ett viktigt komplement till de odlade grödorna. I kinesiska örtaböcker från 2 700 år f. Kr beskrivs algernas funktion i folkmedicinen. De var en viktig ingrediens i örtmediciner, en djupt rotad kunskap som dagens farmakologi i många fall kunnat bekräfta.

Utgrävningar av vikingarnas boplatser bekräftar att alger var en vanlig ingrediens i de sjöfarande vikingarnas matlagning. Man tror sig veta att de även användes för att förhindra bristsymtom när de gav sig ut på sina långa sjöresor.

Inuiterna på Grönland och befolkningen på Island är ett av de friskaste folken på jorden, eftersom deras föda mestadels består av fisk och skaldjur. Islänningar har ätit alger som näringstillskott i över tusen år. Fiskarna och skaldjuren har alger som en stor del av sin föda, på så sätt får de i sig alla de nyttiga ämnen som vi i vår tur sedan får i oss.

På Irland har man i många hundra år använt havsalger som ett viktigt tillskott i maten. Den näringsrika Carrageenalgen användes tidigare som ersättning för modersmjölk.

Användningen av Carrageen beskrevs första gången i Irland kring 1810, då den rekommenderades som botemedel för sjukdomar i andningsorganen.

Namnet "karragenan" infördes omkring 1830 och kom troligen från Carrigan Head i Donegal. "Carrigan eller Carrageen" är ett vanligt namn i hela Irland, inte överraskande eftersom det betyder "Lilla Klippan".

Användningen av Irsk Lav eller Carrageen Moss spriddes från Irland till New England, USA, troligen via de irländska invandrare som flydde "Den stora svälten på Irland", iriska an Gorta Mór ("den stora hungern") 1846-1848 som orsakades av potatispesten.

En liten processindustrin utvecklats där som expanderades enormt under andra världskriget. Efter kriget blev Carrageen småningom en viktig tillsats i livsmedelsindustrin och är nu den ledande algextraktet på världens marknader.

I Irland säljs påsar med torkad Carrageen som är ett välkänt irländsk botemedel mot förkylningar men också ett förtjockningsmedel i matlagning.

Havets stora resurs, havsalgerna, har fått en renässans och är tillbaka som ett viktigt kosttillskott för oss människor och våra husdjur. Anledningen är att vi har förstört förutsättningen för att odla näringsrik och giftfri föda på land.

Följden har blivit att många idag lider av påtagliga brister av många viktiga näringsämnen. Genom att äta tillskott av våra näringsrika havsalger får kroppen tillgång till alla de näringsämnen som saknas i dagens föda.

Om du inte vill äta fisk/skaldjur så kan du gå direkt på källan som har det största och ursprungliga innehållet av dessa nyttigheter - Alger. En ren naturprodukt!

Varför vi bör komplettera vår föda och foder med makroalger (havsalger)?

Mer än hälften av de mineralämnen som vi består av och som kroppen har behov av, har försvunnit helt eller minskats i vår föda drastiskt de senaste årtiondena. Detta på grund av förgiftningen och försurningen av vår åkerjord, där vi producerar vår föda och djurens foder. Makroalgerna från Island innehåller alla kända former av mineraler och spårämnen. De innehåller närmare ett tjugotal aminosyror, alla vitaminer, proteiner, kolhydrater, fibrer, samt riklig mängd av omega-3 fettsyror. Allt i en väl avvägd balanserad dos för kroppen. Livets ursprung, makroalgerna från Island tycks kunna återställa balansen i våra och djurens kroppar.

Havets gröda - vår föda:

Det stora mäktiga havet, är den resurs som kan rädda oss. Med sitt näringsrika vatten, producerar havets plantor - havsalger som genom solens inverkan ger möjlighet till fullständigt upptag av alla vitaminer, aminosyror, enzymer, mineraler och spårämnen. Detta fenomen kallas fotosyntes. Plantornas ideala balans motsvarar i stort våra och djurens sammansättning. Men, säger Du, havet är ju så förorenat!? Ja, i ”stängda” vatten som till exempel Östersjön, delar av Nordsjön samt Adriatiska havet. Där den självsvåldliga människan hänsynslöst fördärvar miljön, hinner givetvis inte havet “hålla undan”. Där frodas inte heller makroalgerna, de dör. Havet runt Island är däremot näst intill helt opåverkat av människan. Där råder fortfarande full balans i vattnet. Plantorna ges full möjlighet att ta upp alla de viktiga näringsämnen som saknas i dagens föda och foder.

Tungmetaller i kroppen och alger i födan. Det är välkänt att alger kan binda tungmetaller. Det är också känt att med en smula alger i födan kan man skydda sig mot att kroppen tar upp sådana tungmetaller som vi tyvärr i ökad utsträckning får i oss med maten, t.ex. bly från bilavgaser över grönsaksodlingar eller kadmium och kvicksilver från grödor som gödslats med rötslam från reningsverken. Så långt är alla överens.

Men två väsentliga frågor lämnas ofta obesvarade eller till och med fel besvarade, Den första motfrågan är ganska given. Om nu brunalgernas alginater och rödalgernas agar och carrageen har en så fantastisk förmåga att binda tungmetaller, gör de inte det redan i havet? Där lär ju finnas alla grundämnen. Riskerar vi inte, att algerna innehåller mer tungmetaller än landväxterna som odlats nöjaktigt giftfritt?

Jo, givetvis tar de upp sådana ämnen från sin omgivning, ibland mer än landväxterna. Men Tungmetallerna blir så stenhårt bundna, att de aldrig tar sig loss, aldrig kan passera tarmväggen och komma in i kroppen. Tvärtom, algerna kan alltid, även om de håller höga värden av tungmetaller jämfört med andra födoämnen fortfarande ta upp mer och gör det också, om där finns några i tarminnehållet. Algkolloiderna (samlingsnamn på alla de geléartade ämnen som hos algerna motsvarar landväxternas cellulosa) hör definitionsmässigt till kostfibrer, de kan inte brytas ner av kroppens enzymer. Metallerna blir alltså frigjorda om algkolloiderna blir nedbrutna på något sätt. Om man förbränner ett prov och analyserar askan, kan man finna höga värden av t ex bly och arsenik om algerna vuxit i förorenade vatten. Detta ställde till med stort rabalder, när en algtablett analyserades på detta sätt. Biologiskt sett är en sådan analys helt meningslös eftersom det verksamma ämnet, den bly- och arsenikbindande organiska föreningen, då inte längre finns kvar. I tarmen skulle algtabletten ha varit en nyttig tungmetalljägare men dess aska är givetvis giftig. I ett annat sammanhang däremot får vi tänka oss för.

Våra tångvallar lämnar ett gödningsmedel rikt på nyttiga spårämnen och på grund av sin vattenhållande förmåga, samtidigt ett ypperligt jordförbättringsmedel. Men sprider vi ut tång eller algkompost på trädgårdsland och jordbruksmark så måste vi inse, att den dag algkolloiderna är nedbrutna blir också tungmetallerna fria.

Vi bör alltså samla tång till gödning från rena vatten. Varken Stenungsund, Ringhals eller Barsebäck är acceptabla, inte heller tång som vuxit i närheten av industriutsläpp eller kloakutsläpp.

I Göteborgs lokalradio diskuterades för en tid sedan det betydligt mer häpnadsväckande påståendet, att alginater inte bara skyddar oss mot tungmetaller som samtidigt kommit in i tarmen med annan föda, utan också från sådana som redan sugits upp av blodet och deponerats i skelettet, t.ex. den radioaktiva isotopen strontium 90 som bildas i stora mängder vid atomsprängningar.

En intervjuad fysiker avfärdade mojligheten med det slående argumentet att alginater inte kan spjälkas. Alltså kommer det inte in i blodet, det kommer inte ens i närheten av skelettet, där strontiumisotopen avsätts och varifrån den utsänder sin cancerframkallande strålning. Tankegången är alldeles riktig och hur det verkligen förhåller sig kan väl ingen räkna ut, som inte mött förklaringen i facklitteraturen.

Men faktum är känt sedan bortåt 20 år när djurförsök ännu allmänt ansågs acceptabla. Även om radioaktivt strontium ges intravenöst och upptagningen alltså inte påverkas av tarminnehållet, så reduceras strontiummängderna i skelettet med 80 procent hos katter som fått en alginattillsats i födan jämfört med en grupp som inte fått det.

Förklaringen är, att när isotoper lagrats i skelettet, kommer varje dag en liten del av dem att frigöras och gå ut i blodet. Blodet förser tarmkanalen med saliv, magsaft, tarmsaft och med vätskan när innehållet i tunntarmen ska göras lättflytande. I tjocktarmen återuppsugs vätskan och med den dess tungmetaller. Den återuppsugningen är så effektiv, att kroppen inte spontant kan befria sig från depositioner i skelettet, det blir bara en kretsgång.

Endast om vi äter alger blir situationen en annan. Då binds hela den lilla fraktion, som kommit ut i tarmen till alginaterna och försvinner med avföringen. Om vi köper algtabletter eller fabriksmässigt renframställt alginat eller om vi själva plockat ‘havets grönsaker’ i form av ätliga tångsorter får vi samma effekt. Algernas fykollider utgör våra enda reningsmedel mot tungmetaller i födan och tungmetaller i kroppen, både de allmänt giftiga grundformerna och deras ännu mycket farligare radioaktiva isotoper.

Genomsnittlig analys av Ascophyllum nodosum:

Aminosyror: Afganine, Arginine, Aspartic acid, Citrulline, Cystine, Glycine, Glutanic acid, Histidine, Isolecucine, Leusine, Lysine, Ornithine, Phenylalanine, Proline, Serine, Treonine, Thyrosine, valine, Tryptophane.

Vad är Alg-Börje?

Den som är mest bekant för att främja algernas spridning i Sverige är utan tvekan Alg-Börje Fredriksson.

Alg-Börje specialiserade sig främst på storalgerna karrageen och knöltång. Sina produkter letar han upp med noggrannhet och får sina alger från Norra Ishavet utanför Islands kuster.

Detta är en bra garanti för att algerna inte ska innehålla för mycket av de föroreningar som människan alltmer belastat världshaven med.

Alg-Börje AB är ett familjeföretag i Valbo (mellan Gävle och Sandviken), som har arbetat med makroalger (havsalger) från Island i närmare 25 år.

Grundaren är Börje Fredriksson, som kom för många år sedan av en slump i kontakt med algerna när han sökte efter ett naturligt och lättupptagligt tillskott till människor och djur som skulle innehålla alla viktiga mineraler, spårämnen och vitaminer samt en riklig mängd av aminosyror.

Idag följer Alg-Börje ett mycket stort antal människor och djur som kompletterar sin föda och foder med företagets makroalger. Erfarenheten av dessa uppföljningar har gett insikt om hur viktig det är för våra kroppar att ha tillgång till alla de näringsämnen som försvunnit helt eller delvis ur dagens kost och foder.

Alg-Börje AB är idag Sveriges ledande av import och av försäljning gällande havsalger på den inhemska marknaden.