Om växten:
Rosenrot har varit känt sedan vikingatiden i Sverige. Den växer naturligt i våra fjälltrakter, förekommer i mindre utsträckning i Hälsingland, Norrbotten och på öar i Bohuslän, samt på Island och Grönland. På Öland växer den inte naturligt. Växten är flerårig, 10-30 cm hög och namnet kommer av att roten avger en påtaglig rosendoft.
Förr åts roten stekt eller kokt som en vanlig grönsak. Rosenrot innehåller en relativt hög mängd C-vitamin och kan därför ha räddat många grönländare, samer och vikingar från skörbjugg.
Rosenrot som ämne (destillerat som olja, vatten eller extrakt) innehåller antioxidanter som tanniner, antrakglykosider och flavonoider. Den mest verksamma beståndsdelen är glykosiden salidrosid som sägs ha en stimulerande effekt.
Rosenrot är ett av de mest populära kosttillskotten. Det är rikt på näringsämnen som C-vitamin och antioxidanter. Dessutom är det ganska tydligt stimulerande.
Traditionell användning av rosenrot:
Den grekiska läkaren Dioscorides blev först 77 e.v.t. med att dokumentera medicinska effekter hos rosenrot i boken De Materia Medica. Linné namngav den långt senare till Rhodiola rosea och rekommenderade den mot hysteri, bråck, svårmod, huvudvärk och impotens.
Carl von Linné omnämner Rosenrot som lämplig medicinering vid nedstämdhet, huvudvärk och bristande sexuell förmåga och påpekar att också att Rosenrot stimulerar intellektet.
Kropp och hjärna:
Modern forskning har visat att Rosenrot har en förmåga att påverka hela kroppen positivt, dock verkar den aktiva substansen glykosiden salidrosid framför allt på hjärnan. Glykosiden understöder hjärnans aktiviteter och energin ökar genom att de signalsubstanser som gör att hjärnan fungerar optimalt balanseras. Den effekten är snabb. Redan 30 minuter efter intag märks en lätthet att koncentrera sig.